Men. Det växer bra här hemma. Jag har skördat både Red Moruga och Trinidad Douglah. Red Moruga har jag dessutom provsmakat. En hel halv frukt. Det skulle jag inte gjort. Jag fick tvinga upp den igen efter en extremt brännande känsla i övre magen efter några minuter. Men videon där jag tuggar och tuggar och chilin liksom exploderar i munnen på mig är riktigt rolig att titta på.
Annars har jag upptäckt geocaching. Jag är helt frälst. Du vet när man var liten och ville att mamma skulle göra en skattkarta, så man kunde få ledtrådar och hitta en skatt? Precis sådär känns det. Fast jag är ute med telefonen och har min skattkarta där. Ibland finns en ledtråd jag kan gå efter. Och så hittar man till slut den där burken och blir barnsligt överlycklig. Nu grämer jag mig mest över att jag flyttar härifrån om cirkus en månad utan att ha loggat alla cacher i Malmö-området.
Jag har pluggat och läst mycket om bevarande av parker. Jag sprang vårruset. Varit i ett sommarvarmt Danmark en dag och tittat på två fantastiska trädgårdsanläggningar. Jag har hetsat upp mig över saker jag inte behöver. Varit alldeles för lat. Tagit upp kaffedrickandet igen. Haft för dåliga matvanor. Funderat mycket på mig själv och vem jag är.
Ja, sen har jag också sagt hejdå till mitt sommarparadis. Vilket har varit jobbigt. Riktigt jobbigt. ÄR jobbigt fortfarande. Och kommer förmodligen vara det hela sommaren, och nästa vår, och nästa sommar också. Jag ska bara försöka låta mig våga känna de känslorna. För det måste nog få göra ont för att kunna kännas bättre i slutändan.
